Språksociologi

Språket är ett kommunikationsmedel vi är beroende av.

I den svenska akademins ordbok definieras språksociologi som en vetenskapsgren, som utforskar förhållandet mellan språk och samhälle. Vi formas till de individer vi är genom våra kontakter med andra människor. Det språk, eller den dialekt vi talar, avslöjar en stor del av vår identitet eftersom det visar varifrån vi kommer och avspeglar vår sociala och yrkesmässiga tillhörighet.

Det finns olika språkvarianter som är direkt knutna till specifika grupper. Dessa gruppspråk har vuxit fram för att förstärka vi-känslan och markera avstånd till personer utanför gemenskapen.
Språket varierar beroende på vilken klass eller socialgrupp man tillhör.
Ungdomarnas språk skiljer sig från den äldre generationens. Ungdomar samtalar i ett högre tempo, avbryter ofta varandra, talar samtidigt, byter ämne innan föregående ämne avslutats. De använder sig utav ett uttrycksfullt och beskrivande språk. Svordomar och slanguttryck används ofta och att hitta på öknamn och utfyllnadsord är vanligt förekommande.

Enda från födseln påverkas vi omedvetet av uppfattningar och traditioner som genomsyrar det samhälle som vi lever i. Därmed uppstår de kvinnliga och manliga könsrollerna. Språkforskare har upptäckt många olikheter mellan kvinnors och mäns sätt att berätta. Kvinnor talar snabbare med färre pauser och tvekljud, de brukar levandegöra och dramatisera det de berättar. De har ett mer vårdat uttal och ordval, och är försiktigare i sina uttalanden, använder ofta frågor istället för påståenden och säger gärna ord som kanske, väl och nog. Orsakerna till skillnaderna är inte självklara. Det är oklart varför kvinnor har ett mer skriftspråkligt och standardiserat tal. Det kan förklaras med att de vill markera en fin ställning på samhällsstegen eller att det ”rena” och ”fina” språket är helt enkelt något som kännetecknar den attraktiva kvinnan.
I offentliga sammanhang såsom på företag, i skolan, föreningar mm. dominerar män i tal. I ett sammanträde tar männen mer tid på sig i sina inlägg, de använder krångligare och mer offentligt språk med svåra ord. Då män talar verkar de vara säkra på sin sak och framför sina påståenden rakt av.
Kvinnor har däremot en god förmåga att lyssna, och deras samtal följer inga formella regler vilket männen kan tycka är slarvigt medan kvinnor ofta ser det som givande.
Jag tror det handlar om socialisationen, hur vi har växt upp. För redan när man var liten verkade de vuxna anpassa språket efter om man var flicka eller pojke. Det var vanligt att man tilltalade flickor "barnsligare" än pojkar.

I dagens samhälle börjar språket få större svängrum. Språket har kommit människor närmre och börjar formas efter individen istället för efter en språklig lagbok som säger vad som är språkligt rätt eller fel.

Av: Anna Holm