Ett drama

Christopher Ines

Vid första anblicken kan det tyckas motsägelsefullt att inkludera drama i en diskussion om modernismen. Som en rörelse, "Modernism" har definierats i konstnärligt hänseende genom skulpturer av Jacob Epstein eller Henri Gaudier-Brzeska och målningar av Wassily Kandinsky eller Wyndham Lewis, medan i litterära termer dess användning har begränsats till arbetet med poeter och romanförfattare : första hand är TS Eliot, Ezra Pound, James Joyce, DH Lawrence och Virginia Woolf.  Faktum är att i de olika kritiska studier av rörelsen publicerade under det senaste halvseklet har drama lyst med sin frånvaro, och där nämns över huvud taget är det i allmänhet avfärdas som efter en annan - även anti-modernistiska - agenda. Detta kan delvis bero på de specifikt engelska och amerikanska fokus för studier som platsen det avgörande ögonblicket av litterära modernismen i pundet-Eliot Nexus. Däremot har drama i det tjugonde århundradet varit mycket internationellt, med engelsktalande dramatiker och regissörer svara på innovationer från Europa, och som har sitt experiment plockas upp i tur och ordning.

Paige Reynolds

Modernism, Drama, och Publikens för Irish Spectacle

I en bok om drama och irländska skådespel, skulle man kunna tro naturligt att reaktionerna på Synges The Playboy av västvärlden, Yeats och Gregory's Grevinnan Cathleen, och O'Casey's The Plough och stjärnorna skulle diskuteras, och man kan vara berörda att allt detta är väl slitna territorium. Medan reaktionerna på dessa låtar diskuteras i modernismen, Drama, och Publikens för irländska Skådespel, av Paige Reynolds, och medan de behandlingar av pjäserna och samtidig situationer erbjuder själva inte mycket som verkligen är förvånande eller nytt, vad är överraskande och nya är ramen för dessa behandlingar bland andra betydligt mindre bekanta händelser av irländska skådespel. Genom att inkludera kapitlen om Dublin rösträtt veckan, död och begravning Terence MacSwiney och 1924 Tailteann spelen, expanderar Reynolds vår uppfattning om irländska spektakel i spännande och utmanande sätt.

Det övergripande argumentet att spektaklet i Irland tvingar ett nytt sätt att se på irländska modernismen bevisar övertygande. Reynolds insists that modernism in Ireland is different in that it has to negotiate between the ideals of European or international modernism and Irish revivalism, two seemingly dichotomous movements. Reynolds insisterar på att modernismen i Irland är annorlunda i det att det har att förhandla mellan ideal europeisk eller internationell modernism och irländska väckelserörelser, två till synes dikotom rörelser. She calls Irish modernism a "subset" of both. Hon kallar irländska modernism en "delmängd" av båda.

Paige Reynolds

har ni läst boken? :)

Av: Malin Lehresjön